110725 - Livet i en Volvo 240

Tjenare mannen, läget?!
Vi har nyss lämnat Gränna. Är man påväg norrut åt detta hållet får man ju självklart svänga inom Sveriges metropol(?) och köpa polkagrisar. Vi har lyckats byta chaufför två gånger och bil en gång. Vår egen, satans dumme, Volvo S80 la av i morse. Eller nä, det gjorde den inte. Men något med bromsarna, gasen, avgasreningsystemblablabla fungerade inte. Så far och jag fick motvilligt åka in och lämna bilen på verkstaden, hoppa på bussen, bråka med Skånetrafiken, få pengar tillbaka av Skånetrafiken, gå från Värnhemstorget till farmor och farfar, just för att hämta deras bil. En Volvo 240 från 1985. Det känns måttligt pinsamt, ja. Men vad gör man inte för att få följa med på semester och hälsa på kusinen igen, som det lär ta ett år till innan man träffar nästa gång. Sorgligt nog. Dock går Bettan(bilen) (varför ska förresten bilar alltid döpas till sådana där fjolliga namn för?!) som en pärla. Far har lyckats få upp henne i hela 140 km/h. Det är totalt oväntat!!
Nu har vi drygt en timme kvar av bilresan, innan vi är framme. Och tills dess ska vi ha bytt chaufför då också. JAG SKA KÖRA. Coolt liksom. Ingen big deal liksom. Gjorde det innan också liksom. Liksom, liksom, liksom. Gaaaah. Jag vill av denna bilen snart. Well. Uppdatering kommer väl senare, I guess.

Kommentera här: