När stora pojkar blir små

När snön äntligen föll dagen efter julafton njöt jag fullt ut, betedde mig som ett litet barn och jag tror att ögonen gnistrade lika mycket som snön. Tyvärr höll det inte så länge, men kylan stannade ju några dagar till och det var precis så att vi hann åka skridskor på dammen utanför svärföräldrarnas hus. Jag höll på att slå ihjäl mig efter bara några få meter på isen. Men grabbarna höll i och körde timme efter timme. Då agerade jag mest fotograf. 
Dennis och min man
 
Rikard
 
 

Kommentera här: